Skickade precis en uppsats till E som jag skrev i 2an tycker det är ett ganska intresant ämne så tänkte dela med mig en del av uppsatsen här:

Fakta:
Genom en transplantation kan sjuka organ och vävnader ersättas av friska från en annan människa. Det går att transplantera organ som njure, lever, hjärta, lunga och bukspottkörtel.
Idag väntar närmare 700 personer på att få ett nytt organ men antalet donatorer i Sverige räcker inte för att fylla behovet av organ till alla de patienter som väntar på en transplantation. För en förutsättning för att kunna göra en transplantation är att det finns människor som vill donera sina organ efter sin död. Enligt uppgifter från Socialstyrelsen så avlider årligen ca 250-300 människor under omständigheter som gör organdonation möjlig, trots detta så tillvaratas endast 100-150. Väntetiden för en njurtransplantation har ökat från ca ett år till ca fyra år och var femte som köar för ett hjärta eller en lunga dör under väntetiden och av barn och ungdomarna på kölistan dör varannan av dem innan de får ett lämpligt organ. Många tror att det är religionerna som är emot transplantation varav dessa siffror, vilket inte stämmer eftersom att de flesta av de stora världsreligionerna ställer sig positiva till organdonation.

Min åsikt:
Att man själv tar ställning för eller emot donation tycker jag visar att man tar hänsyn till sina anhöriga och sina medmänniskor. Det är fruktansvärt egoistiskt att tro att man helt kan nonchalera en så pass viktig fråga som denna. Du hjälper en annan medmänniska och jag tycker att organdonation är en av de högsta formerna av kärlek och omtanke man kan visa sina medmänniskor och livet är den finaste gåvan man någonsin kan ge någon annan, så om man ändå är död kan man väl i alla fall glädja och ge en annan människa livet. För det är ju så att den enes lycka blir den andres olycka i detta sammanhang, sorligt men sant. Sen kan det ju vara så att organen inte alltid kommer till användning eftersom att alla operationer inte lyckas, men då tycker jag att det är bättre att åtminstone försökt rädda ett liv, speciellt när man inte förlorar på det själv eftersom att man är död.

Jag är för donation och kommer donera mina organ. Visst finns det argument emot detta som känns lite skrämmande men samtidigt om det finns en ”gud” borde väl han tycka att det är bra att man donerar sina organ än tvärt om. Samma sak om det skulle finnas ett helvete och ett paradis så borde man väl komma till paradiset om man donerar och helvetet om man är egoistisk och bara tänker på sig själv?

Man hör även folk som säger att det inte är meningen att vi ska byta hjärta osv. med varandra. Men då kan man fråga sig om det är meningen om att man ska ge blod exempel? Har de samma åsikt vad gäller det? Skulle de tacka nej till blod för att det inte är meningen? Jag tycker inte man ska tänka så mycket vad som ”är meningen att göra och inte göra”. Har man tekniken att rädda liv, varför inte göra det?  Till sist vill jag säga att om man inte är beredd att donera ett organ tycker jag inte heller man ska vänta sig att få något. Som Jesus en gång formulerat sig i Matt 7:12: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, ska ni göra för dem."